Ett hälsosammare liv

Jag har bestämt mig för att under mitt prylfria år försöka leva lite hälsosammare också, när jag ändå är igång. Jag är en sockergris av stora mått och stoppar med förtjusning i mig smågodis, choklad, kakor och bullar. Trots att jag rör mig ganska mycket; promenerar, gympar och cyklar till jobbet nästan varje vardag så har lagt på mig ca 10-15 kilos övervikt och jag känner mig ofta seg och ”uppblåst” i kroppen. Jag skulle vilja att mat och ätande blir både mer viktigt och mindre viktigt i mitt liv. Mer viktigt på så vis att jag äter mer sådant som är nyttigt och får mig att må bra. Mindre viktigt på det sättet att jag inte tvunget måste tugga på något varje gång jag vill slappna av eller fira något.

Som den akademiker jag är så måste jag förkovra mig i varje ny företeelse i mitt liv genom att läsa böcker. Således har jag plöjt igenom ett antal böcker om kost och hälsa. Det jag har fastnat för är GI-tänket och den som verkar mest kunnig och samtidigt nyanserad är enligt min mening Fredrik Paulun. Jag kan rekommendera hans senaste bok ”Sanningen om GI”. Trots att titeln låter ana ett visst mått av storhetsvansinne så är han både ödmjuk och öppen för andra sätt att leva, till skillnad från andra ”gurus” som låter en förstå att de och endast de har skådat ljuset. Jag tillämpar hans teorier om vad jag kallar Lagom-GI. Det innebär i korthet att jag undviker snabba kolhydrater och då speciellt socker och att jag äter mycket frukt, bär och grönsaker. Jag försöker få i mig sansade mängder av långsamma kolhydrater (fullkorn) och nyttiga fetter (t.ex. fet fisk, nötter, frön, olivolja, avokado m.m.). På detta stadium undviker jag helt bröd, pasta och ris men jag kommer att börja äta detta igen så småningom, fast inte så mycket som förut.

Det viktigaste är nog dock att jag äter mindre mängder än förr. Jag äter långsamt och slutar när jag känner mig nöjd, inte proppmätt. Jag har också helt avstått från godis och kakor, vilket gått förvånansvärt lätt. Konstigt nog känner jag inget större sug efter godis. Visst hade det varit gott men jag måste inte ha. En viss skillnad mot tidigare kvällsraider i köksskåpen!

Efter sex veckor på detta vis har jag gått ner sex kilo, vilket förstås är trevligt, men framför allt känner jag mig lättare i kroppen och piggare. Härligt! Det ger förstås ökat motivation inför den fortsatta resan. Jag har inga illusioner om att jag kommer att leva på detta asketiska vis resten av livet, men jag strävar efter att hitta en balans där jag äter hyfsat vettigt, känner mig pigg och väger lagom mycket så att jag kan unna mig att synda då och då. Som min nye guru Fredrik Paulun säger: Man kan äta allt men inte alltid!

Funderingar kring ett enklare liv

Jag läser just nu om boken "Lev enklare. Ideer för en hållbar livsstil" av Giséla Linde, som jag köpte förra året. Den ger mig en hel del att tänka på när det gäller hur jag lever och vad jag skulle vilja förändra. Jag gillar att den har sidor för reflektion här och var, där man får stanna upp och svara på frågor. Som t.ex: "Hur skulle dit liv kunna bli enklare?" "På vilka områden skulle du må bra av en förändring?" "Vad skulle krävas för att nå dit?" "Vad hindrar dig?" Inte helt enkelt att svara på. Jag har en känsla av att jag jobbar för mycket och att jag köper för mycket saker och att dessa två faktum hör ihop. Om jag inte köpte så mycket saker skulle jag inte heller behöva jobba så mycket. Det handlar dock inte bara om att köpa prylar utan om hela livsstilen. Är jag beredd att "downsiza"? Vad skulle vi i så fall kunna dra ner på? Mindre shopping förstås, men det räcker nog inte. Maten är en bov i dramat. Att sluta köpa ekologiskt är inget alternativ. Alltså handlar det om mindre halvfabrikat och konserver och mer råvaror och matlagning från grunden. Mindre kött och mer grönsaker. Kanske odla en del grönsaker själv. Om jag jobbade mindre skulle jag kanske orka. Fast är det därför jag vill gå ner i arbetstid? För att stå i köket? Det jag hade i åtanke var snarare mer tid med familjen, mer naturupplevelser, mer läsning, mer träning och friskvård.

En annan pengaslukare är bilen. Förra sommaren köpte vi för första gången en splitter ny bil. En minibuss dessutom för att få plats med alla ungar, musikinstrument och kompisar. Den är jättefin, men kostar skjortan. Hade vi bott mer centralt, nära en mataffär, hade vi nog klarat oss utan bil, eller som medlemmar i en bilpool, men nu bor vi i utkanten av stan så det känns svårt. Till jobbet tar vi oss med cykel eller buss men att veckohandla till fem personer med cykel är lite värre. Det kan funka om man inte behöver så många tunga saker, om vädret är OK och man inte har för bråttom, men långt ifrån alltid. I nuläget behöver också ungarna skjuts till spelningar med sina instrument. Det går helt enkelt inga bussar på det hållet.

En tredje stor utgiftspost är elen. Vi bor i ett stort hus som dumt nog värms upp med direktverkande el. Vi har valt grön el naturligtvis vilket trissar upp priset ytterligare. För att i någon mån spara energi och pengar har vi installerat en värmepump, så förhoppningsvis kan vi komma lite billigare undan framöver.

Hur jag än vrider och vänder så är det främst shoppingen och maten vi kan dra in på. Det ska bli intressant att se vad det här året får för effekt i plånboken. Det jag är nyfiken på är om vi kommer fram till att vi vill fortsätta att leva enklare och istället satsa på fler upplevelser eller på att kanske gå ner lite i arbetstid. Hoppas kan man ju alltid!

Tjänsteresa utan shopping

Har precis kommit hem från en veckas tjänstresa med en turkisk delegation som ingår i ett SIDA-projekt jag arbetar med. Vi var i Växjö och gjorde studiebesök som handlade om stadens arbete med hållbarhetsfrågor. Intressant och givande; de är duktiga i Växjö! Mest imponerad blev jag av de nya 8-vånings passivhus i trä som nu byggs. Passivhus är alltså hus i princip utan värmekälla, de är istället lufttäta och värms upp av de människor som bor i dem samt hushållsmaskiner o.dyl. Ska bli spännande att följa bygget och de färdiga husen när folk flyttat in. Tufft också att bygga 8-våningshus helt i trä. Min hemstad Malmö är också på gång med passivhus och även andra städer, husen poppar upp överallt, vilket är otroligt hoppingivande för framtiden!

Under pauserna gick våra turkiska vänner ut på shopping och hade det varit före mitt köpstopp hade jag förmodligen gått i täten. Nu valde jag att överhuvudtaget inte gå in i några butiker för att inte utsätta mig själv för några frestelser. Det gick förvånadsvärt lätt, fast jag måste erkänna att jag såg några riktigt fina sommarklänningar i skyltfönstren på Storgatan när jag passerade som jag gärna hade lagt vantarna på. Att ha bestämt sig för ett köpstopp känns på ett sätt som en befrielse; det finns ingen vånda över huruvida jag ska köpa eller inte köpa, och inget dåligt samvete efteråt. Jag ska helt enkelt inte ha något, punkt slut! Istället för att shoppa tog jag promenader i det fina vädret och det kändes helt OK, att ersätta shopping med naturupplevelser och motion är en väg som känns bra. Jag slank in på Konsum för att köpa lite frukt till mellanmål; jag försöker ju äta lite nyttigare och när man är på studiebesök och konferenser serveras ofta diverse onyttigheter på fikaraster. Då hittade jag Reneé Voltaires serie med nötter och frön och liknande som jag stött på tidigare och provat lite grand. Affären hade varit smart nog att ställa ut fat med provmakning; eftersom grejorna är rätt dyra så vill man ju gärna smaka och inte köpa grisen i säcken. Det blev en påse sojarostade mandlar och en påse sesamkex; förvånansvärt gott och bra att ha som nyttiga snacks till frukten.

Funderingar kring hållbar mat och stress

En tänkande person har sänt in lite tankar kring hållbar mat. Vad är det egentligen? Ja, hållbar mat för mig är ekologisk, närproducerad, naturlig och nyttig. (Ibland får man välja mellan ekologisk och närproducerat vilket känns svårt. Då brukar jag följa SNF:s rekommendation och välja det ekologiska. Det sänder i alla fall en signal till producenter och försäljare att det är ekologiskt vi vill ha, vilket kanske ökar andelen ekologisk mat som produceras i närheten.) Inte heller vill jag ha en massa tillsatser i min mat för att göra den hållbar mycket längre än vad som är naturligt eller för att göra den mera fettfri. Helst vill jag laga min mat från grunden och inte använda halvfabrikat. Det kan ju förstås gå stick i stäv med det hållbara vardagslivet, ni vet det där livet när man helst inte ska stressa ihjäl sig! Så visst använder jag halvfabrikat ibland när det känns som om jag inte hinner andas. Jag gillar uttrycket "Good enough" som används flitigt av vissa hälso- och stressgurus. Ibland är halvfabrikat helt enkelt good enough. Likaså en pizza som man hämtat på den lokala pizzerian eller ett gäng mackor istället för lagad mat. I min familj använder vi ibland ett uttryck: "Ta vad f-n man vill-middag". Det kommer nog tyvärr från mig, och används de dagar när maken är borta och jag är sönderstressad och trött. Det betyder att var och en sticker in huvet i kylen och rafsar fram det man kan hitta. Ingen behöver fixa åt någon annan och mamman kan kollapsa på soffan.

Annars känner jag faktiskt att min matlagningsbörda har minskat betydligt på sistone. Det beror på att de två äldsta barnen (14 och snart 16) nu är så gamla att de fått totalansvaret för matlagning och disk varsin dag i veckan. Jag bistår gärna med råd eller med handkraft i särskilt svåra moment, men i stort sett sköter de detta helt själv. Underbart! Sedan har maken och jag också varsin dag och fredag är det hämtmat (Good enough!). Summa summarum behöver mamman bara sköta mat och disk en vardagskväll i veckan. Hurra! På lördagen lagar jag mat och maken diskar och på söndagen äter make och barn hos farfar. Då är mammans enda uppgift att lata sig, ensam därhemma, ofta i sällskap med en påse ostbågar (aja baja!)! Ett ganska vilsamt liv alltså, jämfört med småbarnsårens dunka huvudet i väggen-trötthet! Tror att fler kunde göra som vi och överlåta mer ansvar på sina halvstora barn. Det verkar som om en del tonåringar lever som hotellgäster, istället för som ansvarstagande medlemmar i en familj. Nej, säger jag, sätt ungarna i arbete och dig själv i fåtöljen en stund; det har du gjort dig förtjänt av! Då får du kanske mer ork för den hållbara maten när det blir din tur.

Hållbar livsstil

Nu har jag haft ett prylfritt liv i 5 dagar. Kan inte säga att det känns särskilt svårt ännu, men det är ju 360 dagar kvar! Naturligtvis inser jag att mitt lilla projekt på intet vis betyder att jag nu lever ett hållbart liv. Jag bara skrapar lite på ytan och knappt det. Jämfört hur man har det i andra delar av världen så är det dessutom rent löjligt att tänka sig att jag ens skulle ha några problem under det här året, så mycket prylar och kläder som jag har. Jag hoppas dock att det här året ska föra med sig att jag ser över min livsstil i stort och även gör en del förändringar som inte ligger inom det prylfria årets ram. Eftersom jag arbetar heltid med miljöfrågor är jag intresserad av frågan om en hållbar livsstil och har gjort och gör en del försök att leva som jag lär. Jag köper mycket ekologiskt, jag har bytt alla lampor till lågenergi, jag försöker använda bilen så litet som möjligt osv. Det finns dock mycket kvar att göra, kanske framför allt på matsidan. Min ambition är att köpa mer närproducerat, mindre halvfabrikat och mindre kött. Kanske skulle vi börja med en vegetarisk dag i veckan? Inga problem för mig och maken, men det blir nog svårt att sälja in till barnen. Det blir till att börja leta efter vegetariska recept som skulle kunna falla dem på läppen. Jag gör också en del halvhjärtade försök att införa en fiskdag i veckan. Det går sådär. Maken är inte förtjust i fisk och jag är dålig på att laga den. Barnen gillar fiskpinnar (förstås) och fiskbullar men inte mycket annat.

Jag såg att en annan prylvägrare fick kritik för att hon läser tidningar i pappersformat. Den som klagade menade att det går åt mycket papper för att framställa tidningar och att hon borde läsa tidningarna på webben. Den sortens miljötalibaner menar jag gör mer skada än nytta. Om vi ska komma någonvart med miljöproblemen kan det inte bara vara en fåtal frälsta som är med utan även "vanligt folk" måste engageras. Det gör man inte genom att tala om för dem att de inte får läsa sin morgontidning. Sånt skapar bara onödiga skuldkänslor och motstånd. Det finns redan så mycket fördomar om att ett miljövänligt leverne skulle vara tråkigt och beige. Visst finns det en poäng med att spara papper men jag tycker inte man kan säga att folks tidningsläsning tillhör de stora miljöproblemen här i världen. Den hållbara livsstilen måste framstå som ett önsvärt alternativ! Ett lika bra liv som det vi har eller bättre. Annorlunda men inte sämre. Då kan vi inte börja med att hindra folk från att göra allt det som de tycker om, t.ex. läsa sin morgontidning. Vi måste välja våra strider och skapa inbjudande alternativ!

Köpimpulser

Nu när våren har kommit igång på allvar känner jag en stark längtan efter nya vår- och sommar kläder. Någon fin klänning, ett par nya sandaler, kanske en ny fräsch baddräkt...Igår kom jag dessutom på att jag inte har någon vår- och sommarjacka. Den gamla har gått sönder och jag klarar inte att laga den, dessutom är den egentligen för varm för att vara en bra sommarjacka. Vad gör man då om man har köpstopp? Tja, efter de första trevande försöken att intala sig att sommarjackor egentligen är förbrukningsartiklar och borde vara tillåtna, så får man ge upp och gilla läget. Jag har ju faktiskt flera koftor att dra på när jag har klänning och några hood-tröjor jag kan ha till jeans och t-shirt. Blir det ruggigare så kan jag använda den fina regnjackan från Didrikssons som jag köpte förra sommaren och som mer ser ut som en sportjacka än en regnjacka. Problem solved!
När det gäller klänningar och sandaler så har jag faktiskt redan en hel del i garderoben. En del av klänningarna kan jag inte ha eftersom de blivit för små. Andra har aldrig passat, jag har bara köpt dem i ett anfall av optimism när det gäller min framtida kroppsbyggnad. Eftersom jag i samband med köpstoppet också försöker ta itu med mina matvanor och därmed gå ner i vikt så kan jag ju hoppas att jag faktiskt kan hitta "nya" kläder i min egen garderob. Det kan bli en spännande klädsommar!

Böcker och tidningar - nödvändigt?

Det som känns absolut svårast för mig att avstå ifrån är utan tvekan böcker och tidningar. Jag har varit en bokmal i hela mitt liv och jag vill helst äga böcker, inte låna. Jag har byggt upp ett fint litet bibliotek med tiden och jag tar ofta fram favoriter och läser dem en gång till. Ett bibliotek är en rikedom! Dessutom anser jag att böcker har en självklar plats i ett hållbart samhälle och att bra författare bör stödjas. Jag har ändå beslutat att jag inte ska köpa böcker under mitt prylfria år. Detta beror främst på att jag på sista tiden har köpt fler böcker än vad jag hinner läsa, bara för att det är så roligt att köpa dem. Jag ska alltså läsa de böcker jag har först (vilket kommer att ta ett tag) och när jag sedan "behöver" nya böcker så ska jag låna på biblioteket. Undantag jag kan tänka mig är böcker som känns viktiga för min utveckling och som jag inte hittar på bibblan.

Tidningars värde har jag också funderat en del över. Bra tidningar är viktiga i ett samhälle men det finns en hel del skräp där ute; några är roliga att läsa men de innehåller inget med substans och vill mest få oss att köpa en massa eller förbättra vårt utseende med smink eller kirurgi. Fem sekunder efter att man läst dem har man glömt vad det stod i dem. Icke desto mindre har jag på senare tid ägnat en hel del tid åt sådana tidningar. Man kan undra varför. Under mitt prylfria år ska jag försöka att undvika dem och ägna min energi åt tidningar som kan lära mig något eller utveckla mig på något sätt. Sydsvenskan är en självklarhet varje morgon, förstås. Jag vill veta vad som händer, både globalt och lokalt. Eftersom jag är miljöintresserad så läser jag Miljöaktuellt och Sveriges Natur, vilket jag tänker fortsätta med, likaså tidningen Paddling eftersom jag är hängiven (nyfrälst) kajakpaddlare. Hälsotidningar med vettigt innehåll kan också komma på fråga eftersom jag är intresserad av hälsofrågor. Har inte hittat den optimala hälsotidningen dock, . Läste "Hälsa" igår men den var lite för mycket New Age för mig. "I Form" känns lite för mycket träningsinriktad och är lite tråkig tycker jag. "Topphälsa" balanserar på randen till de tramsiga tidningarna jag nämnde nyss men innehåller ändå en hel del bra saker. Hmm, letandet fortsätter ett tag till...

Familjen och prylfrihet

Igår startade som sagt mitt prylfria år och familj, vänner och kollegor har varit otroligt positiva och uppmuntrande. Roligt! Min tanke är att ju fler som känner till mitt projekt, desto större press på mig (vilken säkert kan behövas) och desto fler intressanta diskussioner och nya tankar. Därav denna blogg och därför berättar jag vitt och brett om mitt tilltag för alla jag känner. Några har undrat hur familjen ställer sig till projektet. Maken gillar idén och stöttar den gärna. Han har dock avstått från att vara med eftersom han redan är tämligen prylfri och vill få köpa de få saker han faktiskt köper. Det unnar jag honom gärna; han är nog den minst prylorienterade människa jag känner! Han bidrar på sitt sätt i "andra ändan", dvs. han försöker rensa hushållet från de prylar vi redan införskaffat. Just nu pågår garage-röjning och ve den som kommer ivägen! Vi är tillsagda att senast nästa helg gå ut i garaget och peka på det vi vill behålla, resten åker ut. Jag funderar på om jag ska gå ut och peka eller inte. Jag vet ju hur det blir; om jag går ut och börjar rota så kommer jag att hitta saker som jag glömt att jag hade och som jag helt plötsligt får för mig att jag absolut måste behålla. Kanske bäst att inte ens gå ut och titta utan låta maken hållas.
Barnen är inte inblandade i projektet och ska inte heller bli det om de inte uttryckligen ber om det (högst otroligt). Jag tror att det bara är kontraproduktivt att försöka involvera tonåringar i ett påtvingat prylstopp. Bättre att köra min grej och hoppas att det gör avtryck någonstans i skallen på dem. Den minste (10 år) är tämligen ointresserad av prylar redan. När jag hade köpt ett par skor t.ex. (före köpstoppet alltså) och kom hem och stolt mannekängade så blev han inte alls imponerad. Han tittade först på skorna, sedan på mig, suckade och sa: "Lönt mamma, du har ju redan skor!" Vilket han ju hade alldeles rätt i. Jag inte bara hade skor utan förmodligen flera par skor som var till förväxling lika de jag just hade köpt. Ungen är klokare än sin mor!

Nu börjas det!

Jaha, då är det alltså dags. Prylfria året börjar NU! Ja ,egentligen inte förrän imorgon, men jag tjuvstartar lite. Tänkte ändå inte shoppa något ikväll :-)
Det är med en känsla av nyfikenhet som jag börjar mitt prylfria år. Kommer jag att klara det? Hur svårt kommer det egentligen att bli? Kommer mitt liv att förändras, kommer JAG att förändras och i så fall hur? En av orsakerna att jag ger mig in i detta är att jag har börjat tycka sämre och sämre om den person jag har blivit. Jag som alltid sett mig själv som en ganska djup och tänkande person; engagerad och solidarisk, har tvingats inse att jag blivit ganska lat och ytlig på senare år. Jag har köpt en massa dumheter som jag inte behöver och läst en massa skräptidningar. Ätit snacks och godis i stora mängder och blivit överviktig, trots en diabetesrisk hängande över mitt huvud. Vad är det för hål jag försöker fylla? Dags att göra något drastiskt! Kanske kan detta projekt hjälpa mig att hitta min kärna, att leva mitt liv som jag tycker att det bör levas? Jag hoppas att det i alla fall ska starta en mängd tankar i mitt huvud som kan hjälpa till på vägen och också att det uppstår intressanta diskussioner med människor omkring mig.
Jag är inte först, andra har gått före mig och inspirerat, som t.ex Anki(www.notbuying.blogspot.com). Tack för det!