Resdags igen

Nu är det dags att packa igen, om några timmar går flyget till södra Afrika, närmare bestämt Namibia. Resor kommer ofta i flock av någon anledning, nu blev det bara en dag hemma innan det var dags igen. Denna gång reser jag ensam vilket kan vara ganska skönt. Missförstå mig rätt här, jag gillar mina kollegor och reser gärna med dem, men om man reser så mycket som jag gör så skaffar man sig vanor och rutiner. Då kan det ibland vara skönt att få hänge sig åt dem utan att behöva kolla med andra hur de vill göra. När vi ni vara på flygplatsen, när vill ni äta, vad vill ni äta, vill ni ta en taxi till hotellet eller ska vi ta buss osv. Nu bestämmer jag allting rakt av vilket kan vara befriande. Dessutom kan jag försvinna in i mina böcker under flygresan utan att känna att jag borde underhålla någon stackare som inte fått med sig något att läsa (det är ganska vanligt; hur är det möjligt att resa utan reselektyr undrar jag).

Det är svårt att packa av flera orsaker. Dels är det vinter i Namibia nu vilket innebär att vädret kan vara väldigt oförutsägbart. Det kan vara 10 grader och mulet eller 25 grader och sol. Det gäller alltså att packa enligt lager-på-lager-principen så att kläderna kan skalas av och på. Dels är det vad man kan kalla en halvofficiell resa. Jag ska vara vanlig deltagare på en konferens, dvs. jag ska inte hålla någon föreläsning eller liknande. Jag ska också ha ett avslappnat möte med några projektpartners som jag känner ganska väl vid det här laget och göra några studiebesök. Det betyder normalt att man inte behöver klä upp sig till tänderna. Det KAN dock hända att borgmästaren vill bjuda mig på middag eller vill presentera mig för en hög med politiker när jag ändå är där. Då måste jag ha representativa kläder. Det blir den stora resväskan alltså, och en hel hög med om-utifall-att-kläder.

Det blir förstås en lång resa denna gången vilket är ganska tröttande. Först flyg till Frankfurt, sedan byte och flyg hela natten till Johannesburg. Efter en sömnlös natt i en sardinburk (kallas även Economy class) blir det ett nytt byte av flyg för att komma till Windhoek, Namibias huvudstad. Slutligen blir jag hämtad med bil på flygplatsen som kör mig till centrala Windhoek där jag får sitta på torget och vegetera några timmar tills ”The townhopper”, bussen, kommer och kör mig till Swakopmund, min slutdestination. Bussresan tar ca 4 timmar. Summa summarum ca 24 timmar innan jag är framme. Sedan följer 4,5 dagar med möten, studiebesök och en konferens innan jag styr kosan hem igen. Förhoppningsvis landar jag på Kastrup på lördag morgon 9.30 för några timmar senare ska jag infinna mig på makens systers bröllop. Jag blir kanske inte den piggaste gästen på festen, men jag ska i alla fall vara där! Och när jag vaknar på söndagen efter bröllopet har jag semester! Äntligen! Bohuslän here I come!