House warming

Nu var det länge sedan jag bloggade, jag får skylla på tjänsteresor igen samt besök från en utländsk delegation som tagit all min vakna tid. Häromveckan lyckades jag i alla fall spränga in en inflyttningsfest bland resorna! Det handlade om att kollegorna, på mer eller mindre finkänsliga sätt, hade hintat om att man borde ha ett litet house-warming party när man skaffar ny bostad. Denna utmaning måste naturligtvis tas på allvar och kvällens tema var: Hur många miljömuppar kan man trycka in i en liten etta? Det visade sig att det förmodligen är fler än man tror. Jag vågade, på grund av platsbrist, bara bjuda folk från min egen avdelning och sexton glada medarbetare hade hörsammat inbjudan. Det var med viss bävan jag ledde karavanen från arbetsplatsen till lägenheten men det var ingen fara alls. Med 29 kvadratmeter blev det riktigt gott om plats! Nästan två kvadratmeter per man! De flesta fick ståplats förstås men de verkade inte ta illa upp. För säkerhets skull hade jag bokat bord på puben tvärs över gatan, så efter en stunds minglande (!) och vinpimplande så ramlade vi ner för trapporna och tog plats. Det visade sig att puben nog inte var van vid att så många skulle äta på en och samma gång för det tog en EVIGHET innan alla hade fått mat. Några fick dessutom kall mat och fick skicka ut den i köket igen. Ingen succé alltså, men vi hade ganska trevligt ändå. I en sån här situation känner man sig en smula kluven; ska jag känna mig ansvarig och få dåligt samvete? Det var ju jag som bjudit in och var alltså värdinna? Fast det var ju restaurangen som gjorde ett dåligt jobb, inte jag. Hmm. Till mina kollegors heder ska sägas att de tog det hela med fattning och gott humör. Tack för det!

Kollegorna hade också hittat ett finurligt sätt att ge mig en inflyttningspresent. De gav mig ett presentkort! De rara människorna hade läst på min blogg om mitt besök på Åhléns och min vånda över en mössa och en pläd som jag så gärna ville ha men inte kunde köpa. Alltså fick jag ett presentkort på Åhléns! Man skulle nog kunna tycka att jag inte får handla för det men jag valde att gå på mina kollegors önskan och använda det. Fattas bara annat! Den fina mössan pryder alltså numera min skalle och den fula fleecemössan har förpassats till skamvrån. Pläden fanns tyvärr inte längre kvar men det visade sig att julklappen till medarbetarna på jobbet i år var just en pläd så det löste sig på ett elegant sätt! Det ger mig ungefär 200 kronor kvar på presentkortet som jag ska använda till något som jag gärna vill ha. När man har köpstopp så kan man njuta länge av en situation som tidigare gick en spårlöst förbi. Förr skyndade jag bara in på Åhléns eller var som helst och handlade snabbt, utan urskillning eller eftertanke. Nu stryker jag långsamt omkring i butiken och funderar länge och njutningsfullt på vad jag allra helst skulle vilja ha. Det är nästan den bästa biten!