Inbrott!

Det har varit inbrott i vår sommarstuga! Jag var där häromveckan för att ta en promenad i skogen, leta svamp och fundera över min livssituation. Det var en fin dag, vindstilla och med den där klara höstluften som jag gillar så mycket. Jag vet inte varför folk tycker illa om hösten, den är fantastisk! Hur som helst så strövade jag ett varv runt den lilla sjön i sakta mak och spanade efter svamp. Det brukar kunna gå att hitta trattkantareller och efter tio år i trakten vet jag var jag ska titta. Denna gången var det emellertid som förgjort, inte en svampusling i sikte! Tre fattiga små svampar blev resultatet efter en dryg timmes promenad. Inte mycket till svampmacka, inte. Nå, jag bestämde mig för att inte hänga läpp för det utan ta mig bort till vår stuga och inta min lilla matsäck på verandan som jag planerat. Där kan man sitta länge och titta ut över sjön. När jag klev upp på verandan noterade jag genast att det saknades en liten glasruta i ytterdörren. ”Ånej, inte igen” tänkte jag, för vi hade inbrott för ett halvår sedan, då någon gick in och la beslag på vår motorsåg. Jag trodde dock inte att det var någon större fara, vi har ju inga värdesaker i stugan, inte ens en TV. När jag kom in såg jag att denna gången hade de inte varit ute efter att stjäla, denna gången hade de haft fest! Alla våra grejor låg utspridda på golvet, de hade hällt ut coca-cola på golvet, de hade tänt ett stort stearinljus och sedan eldat upp taklampan över det och, värst av allt, de hade gått loss på väggarna med en yxa! Jag gick runt i stugan och tittade på allt, konstigt nog utan att känna någon ting alls mer än ”jaha”. Tror det blev för mycket för mitt redan överfulla huvud, jag tog liksom inte in det. Funderade på att städa upp men det kändes inte lönt, kanske skulle de komma tillbaka redan samma kväll och festa loss igen? Efter ett tafatt försök att ringa polisen (”ni är nu nummer 17 i kön”) pluggade jag igen hålet i dörren med en trasa och åkte därifrån, som bedövad. Helgen efter åkte maken dit och städade undan och spikade igen dörren med en skiva.

Såna här händelser får en verkligen att fundera på både det ena och det andra. För det första undrar man ju vad för slags människor som gör sånt här. Vad tänker de när det håller på? Förstår de inte att det är någon annans älskade stuga som de förstör? Eller var de för fulla för att kunna tänka? (Makens whisky var urdrucken också). Hur mår de nu efteråt? Har de vett att skämmas? Jag hoppas det!

För de andra känns det som ett sådant otroligt intrång, även personligt. Att tänka sig främmande människor som rotar runt bland våra saker! Vi hade som sagt inga särskilda saker där, men det var VÅRA inga särskilda saker! Blotta tanken på att de kan komma tillbaka när som helst och göra om det får en att känna sig totalt maktlös. Vad kan vi göra åt det, 10 mil därifrån? Och är det ens lönt att renovera? Vem kan säga att de inte kommer tillbaka om några månader igen, med en ny skojig fest i sikte? För mig känns det lite grand som att stugan inte längre är min, den har tagits över av andra. Tänk om de kunde ha fattat det, de där oinbjudna festprissarna!