En fråga om ekonomi

Många frågar mig hur mycket pengar jag har sparat under mitt köpfria år. Svaret bli alltid detsamma: ”Ingen aning!” Kort efter att det köpfria året inletts genomförde jag och maken en ”plånboks-skilsmässa”, dvs. vi delade upp vår ekonomi. Efter att jag lutat mig mot maken i nästan 20 år (=han skötte allt det ekonomiska och jag hade noll koll!) kände jag att det var dags att bli vuxen och börja ta ansvar för mina pengar själv. I samma veva köpte jag min lilla lya inne i stan där jag bor på deltid och var då nödd och tvungen att inreda den med några enkla möbler och köpa lite basutrustning till köket. Med tanke på det köpfria året köpte jag bara saker som var absolut nödvändiga och allting begagnat och jag fick också överta en del från mina snälla föräldrar, men det blev ändå en hel del kostnader. När man köper lägenhet måste man ju också betala sådana läskiga saker som ”pantbrev”. (Jag vet fortfarande inte riktigt vad det är, säg det inte till någon!) Alltså är min ekonomi ganska skral för att uttrycka det milt. Man kan nog lugnt säga att om jag hade fortsatt att shoppa som jag gjorde innan så hade jag inte klarat det. Alltså, visst har jag ”sparat” pengar men allt och lite till har gått åt till mitt dubbla boende. Och sedan kom julen med alla julklappar till barnen. Tur (eller otur?) att man har en checkkredit! Inte förrän nu börjar det stabilisera sig. De närmaste månaderna kommer det att bli spännande att se hur det går med ekonomin. Håll en tumme!

En annan dryg utgift som jag haft de senaste månaderna är terapi. Det är inte så farligt som det låter för somliga, utan helt enkelt så att jag kände att jag behövde hjälp med att rota runt i mitt känslomässiga bagage och reda ut vad som är vad och hur det påverkar mig. Det är värt varenda krona! En gång i veckan sätter jag mig ner med en förstående och proffsig människa (en utbildad psykolog, ingen självutnämnd ”coach”, de är jag lite skeptisk till) som lyssnar vänligt på alla dumheter jag kommer med. Jag kan vräka ur mig vadsomhelst och hon lyfter aldrig ett ögonbryn. Hon blir aldrig chockad och hon blir aldrig sårad så jag behöver inte censurera mig själv. Klok och lugn sitter hon där och hummar och ställer följdfrågor och simsalabim förstår jag saker som jag aldrig fattat innan. Varje gång jag går därifrån har jag blivit lite klokare än när jag kom. Fantastiskt! Detta borde jag ha gjort för längesedan.

Nu är det bara tre månader kvar av mitt köpstopp. Oj, vad tiden har gått fort! Den andra frågan som folk ställer till mig (efter den där om sparandet) är om jag kommer att börja shoppa hejdlöst den 14 april. Jag hoppas inte det och jag tror inte det. En del saker kommer jag att vilja köpa som t.ex. ersättningar för saker som jag använder och som gått sönder. En ny plånbok och en ny ryggsäck t.ex.(ja, jag vet, jag skulle ju laga ryggsäcken men det har liksom aldrig blivit av). Jag skulle också vilja ha en dammsugare till lägenheten. Jag har upptäckt att det är svårt att hålla rent med en sopborste, även på små utrymmen. Det känns som om man mest rör runt i dammet. Jag ska försöka hitta en begagnad dammsugare på Blocket eller Myrorna. När det gäller böcker så tror jag att jag kommer att fortsätta att låna det mesta på bibblan. Det har funkat jättebra och jag har på det sättet besparat mig att köpa en del böcker som jag faktiskt inte gillade. En variant kan vara att alltid låna böckerna först och bara köpa dem som jag känner att jag vill läsa om igen. Dvs. att när jag blir sugen på att läsa om dem så köper jag dem men inte förrän då. Kläder känns faktiskt inte så intressant, jag har ju massor med kläder! Smycken likaså. Jag ska nog inte vara alltför kaxig, vi får väl se till våren när sommarklänningarna kommer. En och annan kanske det blir. Om ekonomin tillåter förstås!