Nyårslöften

Många avvisar tanken på nyårslöften och vägrar att avge ett. Jag tycker nog att det är en ganska bra idé med nyårslöften; nystart i livet, chans till utveckling osv. Inte så att jag nödvändigtvis måste avge ett högtidligt löfte, det är snarare så att jag uttrycker en viljeriktning. Att ta tag i min kost efter julens utsvävningar känns viktigt, likaså att komma igång med träningen igen. Jag får erkänna att jag kommit av mig med de övningar jag fått av min massageterapeut för att komma tillrätta med mina höftproblem. Övningarnas svårighetsgrad har ökat i takt med att min motivation har minskat. Jag vill fortfarande kunna springa men tanken på att jag kommer att få göra dessa svåra och otroligt tråkiga övningar i minst ett halvår och att resultaten är minst sagt osäkra har fått mig att ge upp. Dessutom blev jag förbjuden att gympa under träningstiden, gympan skulle förstöra de nya rörelsemönster jag håller på att bygga upp. Gympa är en av de få träningsformer som jag faktiskt gillar och jag har dessutom via jobbet löst årskort på Friskis & Svettis. Alltså har jag slutat med mina övningar och gett upp springandet. Jag funderar dock på att besöka en chiropraktor eller en naprapat för att se om de har några andra idéer än massageterapeuten. Sista halmstrået, typ, jag antar att jag fortfarande hoppas på att någon ska lösa detta utan att jag behöver anstränga mig själv! Typiskt mig!

Som den miljömupp jag är så måste jag ju också ha ett nyårslöfte som handlar om att minska min miljöbelastning. Här finns det en del att välja på måste jag erkänna. Jag är långt ifrån någon hjälte på området. Källsorterar gör jag hej vilt förstås och jag köper allt ekologiskt jag kommer åt i mataffären, oavsett pris. Jag kör inte heller bil till jobbet utan cyklar eller tar bussen. Vi använder aldrig torktumlare eller torkskåp utan hänger upp all tvätt för att självtorka. Vi har också satt in en värmepump i huset för att minska elförbrukningen och vi har lågenergilampor överallt. Det är ju alltid något, men det finns förstås mer att göra. En sak jag vill ta tag i är bilkörningen. Visst, jag kör inte till jobbet men jag kör en hel del på min fritid och ibland bara för att jag är lat eller vill spara tid. Ett nyårslöfte om mindre bilkörning kan alltså vara på sin plats. En idé jag har är att använda idén om klagoarmbandet som jag har skrivit om innan, dvs. att ta på sig ett armband och varje gång man klagar så får man sätta det på andra armen och börja om från början; målet är att vara klagofri i 21 dagar (jag har beställt boken om detta på bibblan, återkommer när jag läst den). Ett bilarmband alltså! Varje gång jag kör bil så får jag flytta armbandet och börja om. Frågan är om 21 dagar är en lämplig tidsrymd eller om det ska vara längre eller kortare. Det får inte bli så kort att det blir mesigt men inte heller så långt att man aldrig klarar det. Hmm, tål att tänkas på.

En annan sak att ta tag i 2010 är maten. Vi äter, av ren slentrian, kött i stort sett varje dag. Inge klimatsmart alls! En vegetarisk dag i veckan skulle kunna vara ett bra nyårslöfte. Dessutom blir det, också av gammal vana, mycket grönsallad, tomat och gurka till köttet istället för rotfrukter. Nu måste jag erkänna en sak: jag är lite rädd för rotfrukter! Jag vet inte vad de heter, hur de ser ut eller vad jag ska göra med dem. Jag slår käckt upp min vegetariska kokbok (jo, jag har en sådan) och läser om en nyttig gratäng på majrova och svartrötter (tror att det är rotfrukter). Ser väldigt gott ut! Ja, för där finns ju en bild. På den färdiga gratängen alltså. Jag hade varit mer betjänt av en bild på ingredienserna före tillagningen! Hur ser en majrova ut? Varför vet folk det? Ibland traskar jag modigt iväg till affären med majrova i blick men när jag kommer dit så ligger det massor med okända, knöliga saker i grönsaksdisken och ingen människa (jag) kan säga vilken som hör till vilken skylt. Hjälp! En gång frågade jag ett fjunigt biträde men han var lika ovetande som jag. Nästa gång ska jag fråga någon som har fyllt 13!

Alltså: Min viljeinriktning för 2010 är att köra mindre bil och att äta mer vegetariskt och mer rotfrukter. Barnen kommer att älska det (NOT)! De små otacksamma rackarna skulle förmodligen föredra att jag avger ett högtidligt löfte att skjutsa dem i bil vart de än vill åka och att laga mer snabbmakaroner. Tyvärr kids, jag finns, alltså äger jag!