lördag 20 mars 2010

Lugnet mitt i stormen

Nu har jag varit hemma i två veckor och njutit av stillheten. I hemmet alltså, på jobbet är det inte lugnt alls! Mina projekt har gaddat ihop sig mot mig känns det som; de befinner sig alla tre i en synnerligen hektiskt period med rapporter som skulle varit skrivna för flera veckor sedan (Namibia), resor som ska planeras (åker till Turkiet på måndag) och folk som ska anställas och utbildas (Kina). Allt är förstås jätteviktigt och jättebråttom och jätteförsenat. Det sorgliga är att inte är någon tillfällighet, så här är det ofta. För att inte säga alltid! En ny kollega som började hos oss för några månader sedan konstaterade efter ett tag att vi var fartblinda. Ni jobbar alldeles för mycket sa hon, och ni har alldeles för många arbetsuppgifter. Dessutom går det på tok för fort. Äh, sa vi, det är väl inte så farligt. Dessutom är vi vana, vi har jobbat så här i åratal och det funkar fint! Nu börjar jag fundera på om hon kanske har rätt. Häromdagen upptäckte jag att jag aldrig läser nyhetsbreven som kommer på mejlen längre. Jag har inte tid. Och om jag tar mig tid känns det som om jag sitter och latar mig! Och hur länge sedan var inte som jag gick på ett seminarium eller en utbildning. Jag har slutat anmäla mig till sådant för jag vet att jag ändå avbokar igen, eftersom jag inte tycker att jag har tid. Det där är inte riktigt friskt, det är ju sådant som ger en energi. Och nya kunskaper. Inte så konstigt kanske att jag börjar känna hur min energi rinner bort och försvinner. Saker som förr kändes lätta att hantera kan nu kännas otroligt motiga. Och jag har oftare och oftare en klump i bröstet som inte fanns där förr. Ibland tycker jag att jag hör något svagt plingande i fjärran. Kan det vara en varningsklocka?

Maken tyckte i alla fall att jag behövde lite avkoppling så i helgen bjöd han mig på en spa-vistelse. Han uppoffrade sig till och med och följde med själv! Vi lullade omkring i vita morgonrockar och flip-flops och kände oss otroligt lyxiga. Jag fick en underbar massage av en trevlig människa som delade min uppfattning om att massage ska vara mjuk och avslappnande och att man inte ska prata under tiden. På kvällen bjöds det på vinprovning (jag dricker inte vin så jag var måttligt road men ställde upp för att hålla maken sällskap) och sedan en god tre-rätters middag. Dag två tillbringades i ett varmt utomhusbad längst ut på en brygga med utsikt över havet. Efter ett tag lyckades jag släppa tankarna på det enorma energislöseriet (ja, jag ÄR yrkesskadad!) och bara njuta. Åh, vad skönt det var! Några timmar senare vacklade vi upp, varma in i märgen och totalt avslappnade till både kropp och själ. Det här ska jag leva på länge!

2 kommentarer:

  1. Welcome to DeepValley för en (nästan) repris. Stående inbjudan gäller.

    SvaraRadera