Prisvärt i Kina

Efter ett kort mellanspel hemma befinner jag mig denna vecka i Shanghai. Är här för att intervjua folk som vill jobba i vår monter på världsutställningen och för att kolla hur vår utställning artar sig. I två dagar har jag suttit som en häxa och intervjuat nervösa människor som försöker göra ett gott intryck på mig. Det känns inget vidare. Jag borde naturligtvis ställa en massa ursvåra frågor och se hur de klarar pressen men det kan jag inte förmå mig till. Jag hoppas att jag är en så pass god människokännare att jag kan avgöra vilka som passar oss utan att pressa dem för hårt.

Shanghai är just nu kallt och mulet men det döljer inte det faktum att det är en riktigt häftig stad. Här finns allt och lite till! Skyskrapor och småhus, lyxbutiker och gatustånd, tingel tangel och antikviteter. Samt en puls utan dess like! Maten är billig och riktigt god. Dagens middag intogs på ett nudelhak runt hörnet. Eftersom man oftast inte kan engelska på de enklare ställena så har de flesta menyer med bilder på. Där får man peka och riskerar därmed att bli smula förvånad när maten sedan kommer in. Det är inte alltid så lätt att se vad de något suddiga bilderna föreställer. Idag trodde jag att jag beställde in nudelsoppa med svamp. Någon svamp såg jag inte till men däremot några avlånga bruna saker som såg ut som något som hunden kunde ha lämnat efter sig. Jag kunde inte ens avgöra om de kom från växt- eller djurriket. Nå, det är ju bara att hugga in och de smakade faktiskt helt OK. Till detta fick jag dricka coca-cola eftersom det var de enda som den lilla servitris-tanten och jag förstod båda två. Coke som kulturbärare! Denna måltid kostade ca 22 kronor!

Något annat som är billigt är taxi. I två dagar har jag åkt fram och tillbaka till exportrådet där jag håller anställningsintervjuerna. Det tar ungefär en kvart och kostar ca 12 kronor. Det är nästan så man skäms. Det är dock inte helt enkelt att åka taxi i Kina. För det första så ringer man inte efter taxi utan man viftar efter taxi. Ber man hotellet att ringa så tittar de oförstående på en och sedan anropar de sin taxiviftare som fixar biffen. Är man inte på hotellet så får man vifta själv. Om det regnar kan det dock ta tid. Låång tid. När man väl fått sin taxi så måste man ha adressen nerskriven på kinesiska. Eftersom man inte fixar det själv som turist så får man be en infödd att skriva ner den. Sedan bör man också ha ett telefonnummer till den man ska åka till. Det är nämligen ganska poppis bland nyinflyttade kineser att ta jobb som taxichaffis. Att de inte hittar i Shanghai är inget hinder. Alltså bör man vara beredd på att ringa upp den man ska till och ge telefonen till taxichauffören så att han kan få en vägbeskrivning. På kinesiska förstås. Puh! Men har man bara koll på detta är det ingen match att åka taxi i Shanghai!