Med lätt bagage

Efter två veckors tjänsteresa är jag nu hemma igen. Fast det egentligen går alldeles utmärkt att blogga även på tjänsteresor så blir det liksom bara inte av. Den tid jag har ”ledigt” (oftast 1-2 timmar mellan dagens program och middagen) går åt till att kolla mejlen och försöka stöka undan det viktigaste så att man inte ska ha berg av jobb som väntar när man kommer hem. Jag har ju två andra projekt som inte får försummas bara för att jag är bortrest + diverse annat småplock som hela tiden dyker upp. Bloggandet får alltså vänta tills jag kommer hem. Denna gång har två tjänsteresor flutit samman till en och jag har dessutom passat på att ta lite ledigt emellan så det blev två hela veckor i sträck, ovanligt länge alltså, för det mesta brukar det bli en vecka + någon helgdag.

Den första veckan tillbringades på projektmöte i Namibia, vilket sedan följdes av en tre dagars ledighet med safari i Etosha, nationalparken i norra Namibia. Sedan åkte jag direkt till Turkiet för att delta på en konferens om miljöteknik. Det som var lite speciellt med denna resan, förutom att den blev så lång, var att jag lyckades bli av med mitt bagage. Två gånger! De är kända för att göra av med bagage i Johannesburg, där vi mellanlandar, och den här gången var siktet tydligen inställt på min väska. Jag landade alltså i Namibia utan bagage. Det blev till att bryta köpstoppet och gå ut och shoppa, kläder och toalettsaker. Jag shoppade för en dag i taget, i hopp om att bagaget skulle uppenbara sig och si, på tredje dagen kom det! När jag öppnade väskan kunde jag konstatera att det inte bara är jag som gillar dyr, mörk choklad, för någon hade lagt beslag på de chokladkakor jag hade packat ner! (Jag har alltid med mig choklad när jag reser så att jag kan belöna mig med några bitar på kvällen; det smakar mums och håller mig borta från smågodis). Annars var allting intakt och jag fick uppleva den sanna anspråkslösa glädjen över saker som rena underkläder och en hårborste, sådant som man ju inte funderar så mycket på annars.

På vägen till Turkiet var det dags igen! Jag hade fått besked redan vid incheckningen att jag skulle hämta ut bagaget vid mellanlandningen i Istanbul och sedan checka in både mig och väskan igen. Detta bekymrade mig en smula eftersom jag hade väldigt tajt med tid mellan flighterna. I Istanbul skyndade jag mig alltså av planet och genom passkontrollen för att sedan återigen stå där vid bagagebandet och glo som en idiot: ingen väska! Sedan följde en frustrerad halvtimme där jag skickades mellan flygbolag som skyllde på varandra medan minuterna tickade iväg. Jag blev argare och argare och pekade på klockan och försökte förklara att jag hade ett flyg att passa. När det var 20 minuter kvar tills mitt plan skulle gå hade jag gett upp. Då tittade en turkiskt tjänsteman på mig och sa: men ska du flyga NU? Du kommer att missa ditt plan! Jag nickade trött och sedan blev det fart. Hon rev blanketten som jag just fyllt i och sa åt mig att jag kunde fixa det vid slutdestinationen istället. Jag slet åt mig mitt handbagage och sprang genom hela inrikesterminalen, sedan genom hela tunneln mellan terminalerna och in på utrikes. Väl där flåsade jag fram till incheckningen (där de förnumstigt påpekade att man ska checka in senast 45 minuter innan avgång, det enda som hindrade mig att ge damen bakom disken en snyting var tidsbrist), trängde mig sedan i kön till säkerhetskontrollen och kastade mig ut till gaten som redan var stängd. Där stod dock en stressad man som tog emot mitt boardingkort och släppte på mig på bussen. Ca 2 sekunder efter att jag kastat mig in körde bussen ut till planet. Där satt jag sedan i min stol, genomsvettig, arg och trött och visste att jag än en gång skulle anlända utan bagage. Denna gången i en liten håla i Turkiet med begränsade möjligheter att hitta något snyggt att ta på mig!

Fortsättning följer…