Boktokig!

Jag har läst mycket i sommar! Jag brukar läsa mycket men på semestern blir det ännu mer, särskilt om vädret är dåligt, vilket har varit fallet i år. När jag startade mitt prylfria år bestämde jag mig för att inte köpa några böcker heller. Inte för att jag anser att det på något vis är negativt att köpa böcker, snarare tvärtom, men jag hade köpt för mycket böcker på sistone, så många att jag inte hann läsa dem. Därför tog jag beslutet att inte köpa böcker under mitt prylfria år, endast låna. Tanken var ju att jag skulle läsa dem jag hade hemma och att kombinera detta med boklån på biblioteket. Det har gått ganska dåligt får jag nog säga.

Sanningen är att jag under sommaren bara har läst en av de böcker jag hade hemma (Björn Kumms Che Guevara-biografi, mycket bra!) och att jag istället har lånat böcker som en tok! När jag väl kom in i systemet med att beställa böcker från biblioteket på nätet så bröt vansinnet ut. Det är bara att öppna datorn så ligger världens alla böcker framför ens fötter! Vilket paradis för en boktok! Man får max ha 15 beställningar samtidigt och jag ligger hela tiden på max. Varje dag går jag in och kollar på mitt bibliotekskonto och ser hur jag ligger till. Har jag månne gått upp till första plats på någon bok eller har någon till och med fått statusen ”På väg”? Det betyder att jag inom någon dag får ett mejl om att dyrgripen har kommit och att jag kan hämta den på mitt bibliotek. Då rusar jag iväg för att genast lägga vantarna på den. Väl på biblioteket går jag en runda och kollar läget, vilket ofelbart resulterar i ytterligare ett par böcker. Just nu har jag 14 låneböcker hemma som väntar på att läsas. Tur att jag har semester en vecka till! Och att man kan låna om!

Den bok jag just har avslutat heter ”Till matens försvar” och är skriven av Michael Pollan. Eftersom jag har snöat in på kost för närvarande så läste jag den med stort intresse. Jag gillar hans sätt att sammanfatta sina kostråd: ”Ät mat. Inte för mycket. Huvudsakligen från växtriket.” Så mycket krångligare behöver man väl inte göra det, eller? Naturligtvis bygger han på sitt resonemang i boken. Han vänder sig mycket starkt emot dagens processade livsmedel. Med ”Ät mat” menar han att man ska äta riktig mat från naturliga råvaror, helst ekologiskt odlade. Inga halvfabrikat alltså. Han tipsar om att man ska låtsas att man har sin mormorsmor med sig i affären när man handlar. Det hon inte känner igen eller godkänner som ”mat” kan man skippa. Han tycker att man också ska vara ytterst skeptisk mot allt som har ingredienser som man inte känner igen eller inte kan uttala. Och allt som har fler än fem ingredienser. Rådet ”Inte för mycket” handlar om att lära sig att känna när man är mätt, att äta långsamt, lägga upp lagom portioner, inte ta om och sluta i tid (innan man är mätt, mättnaden kommer först efter en stund). ”Huvudsakligen från växtriket” handlar förstås om att äta mer frukt och grönt.

Som praktiserande LCHF:are köper jag inte det där med frukt riktigt, tror att det kan vara dumt att äta för mycket frukt (äter själv ca 1 frukt om dagen), men grönsakerna är jag helt med på. Och bär! Funderar på att bli ”flexitarian”, dvs deltidsvegatarian. Ett sätt kan vara att bara äta ekologiskt kött, när inte det finns till hands så äter man vegetariskt. Eller fisk, jag borde verkligen äta mer fisk, är urdålig på det. Detta anknyter till ytterligare en klokskap ur boken, nämligen att inte glömma bort att den du äter också har ätit något. Kor t.ex. åt förr gröna växter men de biffar du köper i snabbköpet kommer för det mesta från kor fötts upp snabbt, på spannmål. Vad gör det med köttets kvalitet? Och med alla näringsämnen? Då känns det bättre att köpa naturbeteskött tycker jag.

När det gäller LCHF (Low carb, hight fat) så har jag gått över till det nästan helt på försök under sommaren och än så länge känns det mycket bra. Jag känner mig pigg och frisk och har behållit min nya vikt på -12 kilo (trots lite syndande med fikabullar och glass, det är ju ett måste på semestern!). Äter fantastiskt god mat hela tiden och saknar sällan bröd, pasta, ris och potatis. Grönsaker är en mer än fullgod ersättning! (Till skillnad från en del mera ”hard core” LCHF:are äter jag mycket grönsaker). Och vad härligt att kunna kötta på med riktigt smör och grädde! Mums!

Men som sagt, att skaffa sig en ny vana är ingen konst. Det svåra är att behålla den!