Sommaren slut?

Nu känns det verkligen som att sommaren är över. Det blåser och regnar och när solen någon gång tittar fram så är det ändå kyligt. Satt i trädgården en stund idag men fick ha tjock tröja på för att det skulle bli behagligt. Idag är det söndag och tempot har varit lågt. Har tvättat lite, fnulat med datorn och läst. Kändes som om jag hade förtjänat det på något vis eftersom det var full rulle hela dagen igår utan någon vila alls.

Hade i ett svagt ögonblick lovat min chef att följa med en guidad busstur och berätta om Malmös klimatsatsningar fast det var lördag. Det är nämligen arkitekturdagar i Malmö i helgen, i år med klimattema. På grund av att Sydsvenskans tryckeri bröt samman under natten kom dock inga tidningar ut, vilket innebar att ingen heller såg de annonser som skulle berätta om eventet. Det innebar att 7 (!) personer som läst om saken på webben stod och väntade på den stoora bussen. Dessutom kom bussen en kvart för sent eftersom busschauffören ”blev tvungen att fylla på diesel”. (Kollar man inte sånt innan när det är en kund som beställt en buss till ett visst klockslag? Shame on you, Veolia!) Vi var alltså två guider och sju passagerare som slutligen rullade iväg i en jättebuss. Det är väl sådant som brukar kallas ”overkill”? Nåja, de sju passagerarna var glada och trevliga och lyssnade intresserat till vad vi hade att berätta. Jag hade dessutom turen att få bli avsläppt nära mitt hem i slutet av turen.

Endast lite försenad rusade jag sedan in med familjen på min fars födelsekalas, fortfarande med ”Arkitekturdagar i Malmö”-t-shirten på mig. Efter gratulationer och tårta och en stunds prat bar det hemåt igen och sedan var det dags för nästa event – årets kräftskiva. Det var en trevlig tillställning men redan vid 22-snåret var jag så trött att jag var rädd att somna med näsan i tårta nummer två. Vid 22.30 ursäktade jag mig, mumlandes något om att jag måste ”hem och titta till barnen” och lämnade den kvällspigge maken kvar att rädda familjeanseendet. Väl hemma konstaterade jag att barnen naturligtvis inte alls behövde tittas till. De mumsade chips och tittade på TV och jag lämnade dem åt sitt öde och ramlade i säng. Det är skönt med stora barn!