Nu är vi hemma igen efter två veckor i Bohuslän + några dagar i stugan. Tyvärr har vi haft dåligt väder i stort sett hela tiden, vilket är anledningen till att vi återvände till stan tidigt i år. Annars brukar jag vägra att tillbringa mer än några få semesterdagar i stan. Så fort man kommer hem så börjar nämligen hetsen; då ska det fixas! Allt som blivit liggande under året som att spika lister, röja i tvättstugan, städa garderober och annat själsdödande ska av någon anledning göras innan man börjar jobba igen. I år strejkar jag! Vägrar! Vill inte! Jag struntar i listerna. Hoppar av karusellen. Vill NJUTA! Väldigt själviskt jag vet, särskilt som maken mår väldigt dåligt av att det inte blir gjort. Alltså ligger jag i en vilstol på altanen och läser medan han röjer. Otroligt taskigt. Jag dövar mitt dåligt samvete med att när det nu äntligen blivit fint väder så kan man ju inte vara inomhus. Dessutom är jag ledig nästa vecka också medan maken jobbar och då ska det bli dåligt väder så då ska jag…
Och jag ligger ju inte BARA på altanen. Jag åker och handlar varje dag, lagar goda middagar (igår blev det hämtmat…) och fixar smarriga fikor till min kära familj. Igår gjorde jag en morotskaka (mix, tack Kungsörnen!) och idag har jag gjort en cheesecake som ligger i frysen och väntar. Det måste väl också räknas?
När det gäller köpstoppet så har jag klarat mig bra under semestern. Den enda tveksamheten är en liten sats med insexnycklar (heter det så? insektsnycklar kan det ju inte heta!) som jag köpte för att kunna justera roderpedalerna på min kajak. När jag äntligen skulle ut och paddla på Gullmarsfjorden upptäckte jag att pedalerna satt helt åt h-e och måste flyttas. Jag letade igenom hela sommarhuset i Bohuslän och frågade alla släktingar jag stötte på om de hade några men inget napp. Jag visste att vi hade hemma i Malmö men de befann sig 45 mil bort. Under ilsket muttrande körde jag till järnaffären och handlade (50 kr). Det fåniga var att så fort jag hade köpt dem så fick jag ett sms från min kära syssling Loppan att hon hade hittat insexnycklar i sin stuga som jag kunde låna. Dessutom visade det sig att jag inte behövde dem, det gick att justera rodret utan, vilket jag min klant inte hade fattat! Det slutade med att jag donerade kitet till sommarhusets verktygslåda; någon annan kanske får användning för dem.
Annars inga inköp förutom mat. Jag hade ett svårt ögonblick när svärdottern släpade runt mig i butikerna i Smögen. Ingen av karlarna i familjen var intresserad av att följa med henne så jag fick ställa upp. I en butik hängde det en klänning som det stod Johanna på med stora bokstäver. Jo, jag lovar, den var sydd enkom för mig och den var så FIN! Jag stod och nöp i den en lång stund men sedan måste jag slita mig; det var med sorg i hjärtat jag gick därifrån, jag hörde hur den ropade på mig hela vägen längs bryggan…
Hej Johanna,
SvaraRaderaKul att du är tillbaka! Jag är så ledsen att vi inte han med några samtal på bryggan! Svårt att fördjupa sig när det sorlar av ungar, släktingar och kompisar...
Jag har läst flera av dina boktips och fått mig en och annan tankeställare. Jag ska se hur det går att fullfölja tillämpningen när vardagen sätter in igem. Jag hade själv ett rejält köpstopp de första veckorna av semestern men sen åkte jag hem och började pyssla i huset... Jag tröstar mig med att en hel del säljs också - Blocket är bra!
Loppan