IKEA-feber

Idag har jag varit på IKEA. Nej, jag köpte inget till mig själv eller lägenheten men det var frestande. Jag var där av två anledningar, dels att köpa påslakan till mellansonen som behövde nya och dels för att kolla in det nya varuhuset som lär vara ett av Sveriges största. Efter flytten ligger IKEA dessutom väldigt nära där vi bor, vilket förstås är bekvämt. Dumt nog hade jag glömt hur det är att besöka IKEA en lördagseftermiddag. Kaos är vad det är! Folk överallt och alla rör sig i slow-motion så det är helt omöjligt att ta sig fram. Långa köer och gallskrikande barn (varför tar folk med sig barnen på IKEA överhuvudtaget? Låt dem slippa!). Efter ett tag är man svettig och illamående och nära nog apatisk. Innan apatin slog till så hann jag dock förälska mig i en mjuk röd pläd som hade passat perfekt i lägenheten. Tänk så skönt att breda den över mig när jag sjunkit ner i den mjuka soffan! Och vilken fin mörkröd färg! (Jag är rödoman, gillar allt som är rött. Spelar ingen roll om det är en visp eller en brevlåda, har det den rätta djupröda färgen vill jag ha det!). Jag stod och strök med handen en stund över pläden och sökte i min hjärna efter anledningar att frångå mitt köpstopp. Efter ett tag fick jag dock inse att det fanns ingen vettig anledning alls och skiljas från min pläd. Snyft! Kanske finns den kvar i vår när köpstoppet upphör. I så fall är jag förlorad när vi möts igen.

Besöket på IKEA fick mig att fundera över det renoverings- och uppiffningsraseri som tycks råda för tillfället. Alla man känner håller på och fixar med sina hus och lägenheter. Jag kan inte minnas att jag hört någon säga att de är nöjda med hur det ser ut hemma. Varför detta maniska behov av att ständigt förändra och fräscha upp? För inte är det väl så att vi verkligen behöver hålla på så här? Alla jag känner har väldigt trevliga hem, som i mitt tycke duger utmärkt som de är. Är det en tävling där man måste hävda sin position? Eller gör man det för sin egen skull? Försöker vi rentav fylla något inre hål som vi inte klarar av att fylla på något annat sätt? Något skaver på insidan och det enda man kan göra är att sätta upp en fondtapet. Det är ju inte ovanligt att folk kastar ut inredning och möblemang som hade funkar fint i många år till. Bara för att de ”känner för något annat”. Det funkar ett tag och sedan börjar något skava igen. Då byter man ut köksinredningen och det känns genast bättre! Tills det är dags igen. Kanske receptet för mindre resursslöseri är gratis terapi åt folket?