Igår startade som sagt mitt prylfria år och familj, vänner och kollegor har varit otroligt positiva och uppmuntrande. Roligt! Min tanke är att ju fler som känner till mitt projekt, desto större press på mig (vilken säkert kan behövas) och desto fler intressanta diskussioner och nya tankar. Därav denna blogg och därför berättar jag vitt och brett om mitt tilltag för alla jag känner. Några har undrat hur familjen ställer sig till projektet. Maken gillar idén och stöttar den gärna. Han har dock avstått från att vara med eftersom han redan är tämligen prylfri och vill få köpa de få saker han faktiskt köper. Det unnar jag honom gärna; han är nog den minst prylorienterade människa jag känner! Han bidrar på sitt sätt i "andra ändan", dvs. han försöker rensa hushållet från de prylar vi redan införskaffat. Just nu pågår garage-röjning och ve den som kommer ivägen! Vi är tillsagda att senast nästa helg gå ut i garaget och peka på det vi vill behålla, resten åker ut. Jag funderar på om jag ska gå ut och peka eller inte. Jag vet ju hur det blir; om jag går ut och börjar rota så kommer jag att hitta saker som jag glömt att jag hade och som jag helt plötsligt får för mig att jag absolut måste behålla. Kanske bäst att inte ens gå ut och titta utan låta maken hållas.
Barnen är inte inblandade i projektet och ska inte heller bli det om de inte uttryckligen ber om det (högst otroligt). Jag tror att det bara är kontraproduktivt att försöka involvera tonåringar i ett påtvingat prylstopp. Bättre att köra min grej och hoppas att det gör avtryck någonstans i skallen på dem. Den minste (10 år) är tämligen ointresserad av prylar redan. När jag hade köpt ett par skor t.ex. (före köpstoppet alltså) och kom hem och stolt mannekängade så blev han inte alls imponerad. Han tittade först på skorna, sedan på mig, suckade och sa: "Lönt mamma, du har ju redan skor!" Vilket han ju hade alldeles rätt i. Jag inte bara hade skor utan förmodligen flera par skor som var till förväxling lika de jag just hade köpt. Ungen är klokare än sin mor!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej! Hur känns det idag då? Nöjd med ditt beslut? Det verkar så. Jag har heller inte köpt något idag, inte ens på nätet, men å andra sidan har jag inte varit ute... hehe. Vi hörs o en fika sitter väl finfint när vi ses på fredag eller i nästa vecka? //Å
SvaraRaderaSjyst Johanna! Jag har just avhållit mig från godis i 6 veckor och snacka om att fylla ett hål eller nåt. Grymt rastlös blev jag, hela tillvaron gick ut på att glömma hur sugen jag var och kvällarna blev dödtråkiga. Köper iofs inte mycket prylar men ett år utan godis - det klarar jag nog inte förrän i nästa liv!
SvaraRaderaSyrran