Ett hälsosammare liv

Jag har bestämt mig för att under mitt prylfria år försöka leva lite hälsosammare också, när jag ändå är igång. Jag är en sockergris av stora mått och stoppar med förtjusning i mig smågodis, choklad, kakor och bullar. Trots att jag rör mig ganska mycket; promenerar, gympar och cyklar till jobbet nästan varje vardag så har lagt på mig ca 10-15 kilos övervikt och jag känner mig ofta seg och ”uppblåst” i kroppen. Jag skulle vilja att mat och ätande blir både mer viktigt och mindre viktigt i mitt liv. Mer viktigt på så vis att jag äter mer sådant som är nyttigt och får mig att må bra. Mindre viktigt på det sättet att jag inte tvunget måste tugga på något varje gång jag vill slappna av eller fira något.

Som den akademiker jag är så måste jag förkovra mig i varje ny företeelse i mitt liv genom att läsa böcker. Således har jag plöjt igenom ett antal böcker om kost och hälsa. Det jag har fastnat för är GI-tänket och den som verkar mest kunnig och samtidigt nyanserad är enligt min mening Fredrik Paulun. Jag kan rekommendera hans senaste bok ”Sanningen om GI”. Trots att titeln låter ana ett visst mått av storhetsvansinne så är han både ödmjuk och öppen för andra sätt att leva, till skillnad från andra ”gurus” som låter en förstå att de och endast de har skådat ljuset. Jag tillämpar hans teorier om vad jag kallar Lagom-GI. Det innebär i korthet att jag undviker snabba kolhydrater och då speciellt socker och att jag äter mycket frukt, bär och grönsaker. Jag försöker få i mig sansade mängder av långsamma kolhydrater (fullkorn) och nyttiga fetter (t.ex. fet fisk, nötter, frön, olivolja, avokado m.m.). På detta stadium undviker jag helt bröd, pasta och ris men jag kommer att börja äta detta igen så småningom, fast inte så mycket som förut.

Det viktigaste är nog dock att jag äter mindre mängder än förr. Jag äter långsamt och slutar när jag känner mig nöjd, inte proppmätt. Jag har också helt avstått från godis och kakor, vilket gått förvånansvärt lätt. Konstigt nog känner jag inget större sug efter godis. Visst hade det varit gott men jag måste inte ha. En viss skillnad mot tidigare kvällsraider i köksskåpen!

Efter sex veckor på detta vis har jag gått ner sex kilo, vilket förstås är trevligt, men framför allt känner jag mig lättare i kroppen och piggare. Härligt! Det ger förstås ökat motivation inför den fortsatta resan. Jag har inga illusioner om att jag kommer att leva på detta asketiska vis resten av livet, men jag strävar efter att hitta en balans där jag äter hyfsat vettigt, känner mig pigg och väger lagom mycket så att jag kan unna mig att synda då och då. Som min nye guru Fredrik Paulun säger: Man kan äta allt men inte alltid!