Funderingar kring hållbar mat och stress

En tänkande person har sänt in lite tankar kring hållbar mat. Vad är det egentligen? Ja, hållbar mat för mig är ekologisk, närproducerad, naturlig och nyttig. (Ibland får man välja mellan ekologisk och närproducerat vilket känns svårt. Då brukar jag följa SNF:s rekommendation och välja det ekologiska. Det sänder i alla fall en signal till producenter och försäljare att det är ekologiskt vi vill ha, vilket kanske ökar andelen ekologisk mat som produceras i närheten.) Inte heller vill jag ha en massa tillsatser i min mat för att göra den hållbar mycket längre än vad som är naturligt eller för att göra den mera fettfri. Helst vill jag laga min mat från grunden och inte använda halvfabrikat. Det kan ju förstås gå stick i stäv med det hållbara vardagslivet, ni vet det där livet när man helst inte ska stressa ihjäl sig! Så visst använder jag halvfabrikat ibland när det känns som om jag inte hinner andas. Jag gillar uttrycket "Good enough" som används flitigt av vissa hälso- och stressgurus. Ibland är halvfabrikat helt enkelt good enough. Likaså en pizza som man hämtat på den lokala pizzerian eller ett gäng mackor istället för lagad mat. I min familj använder vi ibland ett uttryck: "Ta vad f-n man vill-middag". Det kommer nog tyvärr från mig, och används de dagar när maken är borta och jag är sönderstressad och trött. Det betyder att var och en sticker in huvet i kylen och rafsar fram det man kan hitta. Ingen behöver fixa åt någon annan och mamman kan kollapsa på soffan.

Annars känner jag faktiskt att min matlagningsbörda har minskat betydligt på sistone. Det beror på att de två äldsta barnen (14 och snart 16) nu är så gamla att de fått totalansvaret för matlagning och disk varsin dag i veckan. Jag bistår gärna med råd eller med handkraft i särskilt svåra moment, men i stort sett sköter de detta helt själv. Underbart! Sedan har maken och jag också varsin dag och fredag är det hämtmat (Good enough!). Summa summarum behöver mamman bara sköta mat och disk en vardagskväll i veckan. Hurra! På lördagen lagar jag mat och maken diskar och på söndagen äter make och barn hos farfar. Då är mammans enda uppgift att lata sig, ensam därhemma, ofta i sällskap med en påse ostbågar (aja baja!)! Ett ganska vilsamt liv alltså, jämfört med småbarnsårens dunka huvudet i väggen-trötthet! Tror att fler kunde göra som vi och överlåta mer ansvar på sina halvstora barn. Det verkar som om en del tonåringar lever som hotellgäster, istället för som ansvarstagande medlemmar i en familj. Nej, säger jag, sätt ungarna i arbete och dig själv i fåtöljen en stund; det har du gjort dig förtjänt av! Då får du kanske mer ork för den hållbara maten när det blir din tur.