Familjeresa

Nu är jag i Stockholm igen, denna gång med familjen. Vi har tagit en vecka ledigt för att visa barnen Stockholm, de har aldrig varit här. Följdaktligen kör jag favoriter i repris från mitt besök här med namibierna; båttur, Vasa, Skansen, Slottet m.m. Båtturen tyckte barnen var sådär, men Vasa fick godkänt och så även Skansen-akvariet. Både jag och äldsta sonen har med stort nöje slukat boken om hur Jonas Wahlström skapade Skansen-akvariet så det är ju naturligtvis roligt att se det "IRL". Idag ska det bli vaktavlösningen, slottet och en tur i Gamla stan.

Konstigt att jag alltid glömmer hur det är att resa med våra barn. Varje gång blir jag en lite besviken på att de inte uppskattar det vi tror att de ska uppskatta. Att jag inte lär mig! Det våra barn gillar bäst med resor är att vara på hotellrummet. Man ska ligga i sin säng och spela DS (nån sorts liten manick med elektroniska spel i) eller läsa Manga-böcker. Då är livet toppen! När man då har släpat dem till Thailand ((förförra året) eller Spanien (förra året) så blir man en smula besviken. Man anordnar utflykter till paradisöar, turer med snabba båtar eller annat som man tror ska kännas lika fantastiskt för dem som för oss och den enda fråga man får är: när ska vi åka tillbaka till hotellet? Suck! Vi kanske ska stanna hemma helt enkelt? Fast man vill ju så gärna att de ska få se världen!

När det gäller shoppingen så går det fortfarande bra. Vi har handlat kläder och skor till barnen och visst suger det mig ibland att köpa något snyggt jag får syn på, men än så länge har jag hållit emot. Jag lägger märke till att det har börjat sticka i mig när jag ser alla shoppare på stan, fullastade med påsar. Inte av avundsjuka, nej detta är ett annat stickande, mer som irritation eller oro. Jag får lust att gå fram och säga: Det här håller inte, sluta shoppa så urskillningslöst! Jag är ju förstås väl medveten om att jag såg likadan ut för några månader sedan och då inte hade en tanke på något köpstopp. Lätt att slå sig för bröstet nu alltså!