Vad ska vi äta?

Idag diskuterade vi olika dieter på jobbet. Jag själv går, som jag tidigare nämnt, på GI-kost vilket fungerar bra för mig. Jag skippar alla snabba kolhydrater som socker, pasta, ris, potatis och nästan allt bröd. Det enda bröd jag äter är en fullkornsmacka på morgonen. Dessutom har jag lagt ner kakor och godis i alla former förutom lite mörk choklad då och då (minst 70 % kakao) samt nötter. Jag har istället ökat dosen grönsaker, frukt och bär. På detta mår jag toppen och har hittills gått ner 10 kilo på ca 12 veckor. En kollega kör LCHF (Low carbs, high fat) vilket innebär att man skippar nästan alla kolhydrater, även frukt och bär och en del grönsaker, och ökar på fettdosen rejält liksom proteinet. Fettet ska gärna vara mättat! För en som är uppväxt med ”Frukt är godis” och fått sig itutat är omättat fett är det enda raka känns detta väldigt konstigt men kollegan har liksom jag gått ner ca 10 kilo och känner sig i väldigt fin form. En tredje kollega går på ISO-dieten och trivs bra med det.

Så vad är rätt? Hur ska vi äta för att må bra? Ja, uppenbarligen är detta väldigt individuellt! Det som är fascinerande är att trots all forskning på området så är experterna inte överens om vad som egentligen är bra för människokroppen. Borde vi inte ha kunnat fastslå det en gång för alla? När det gäller att gå ner i vikt så tror jag att i stort sett alla dieter hjälper på kort sikt, så det är egentligen inget bra mått på vad man ska äta eller inte äta. Så fort man börjar begränsa sitt intag av föda så går man ner i vikt. Särskilt som de flesta uppryckningar av ens matvanor brukar innebära att man också ökar dosen motion. Det som verkligen spelar någon roll måste vara hur man känner sig och inte vad vågen eller måttbandet visar. Dessutom måste man ge det tid och känna hur det känns när nyhetens behag har lagt sig och vardagslunken träder in; Mår jag bra? Funkar detta för mig i vardagen? Känns det långsiktigt hållbart eller var det bara en ”quick fix”? Det största problemet för det flesta är ju att stanna kvar i sina nya goda vanor och inte falla tillbaka i det gamla.

Innan var jag av den bestämda uppfattningen att det bara handlar om ”Energi in – energi ut” och att det funkar lika för alla. Nu är jag mer tveksam; det kanske inte är så enkelt. Folk verkar ju uppenbarligen ha olika lätt för att gå upp i vikt t.ex. Jag börjar mer och mer tro att en viktig faktor är hur känslig man är för socker (eller sådant som omvandlas till socker i kroppen som t.ex. snabba kolhydrater) och att detta är väldigt olika för olika människor. Jag har själv tidigare haft stora problem med blodsockersvängningar, t.ex. har jag ibland när jag cyklat hem från jobbet sent på eftermiddagen fått stanna halvvägs och äta något sött för att jag fått såna känningar att det kändes som om jag skulle svimma. Detta har blivit mycket bättre sen jag skippade alla snabba kolhydrater. GI känns alltså rätt för mig. I detta sammanhanget känns LCHF-folket inte heller helt ute och cyklar. Mer fett och mindre kolhydrater ger en jämnare blodsockerkurva! Men det svindlar lite när man tänker sig att om LCHF:arna har rätt så har vi alla fått totalt fel kostråd de sista 30 åren eller så. Totalt fel!! Och det pågår fortfarande! Hela vårt ätande är uppbyggt kring kolhydrater (minns kampanjen sex till åtta skivor bröd om dagen). Om man börjar fundera på vad detta har gjort för folkhälsan i världen, och hur det hade sett ut om vår kost istället hade varit uppbyggd kring proteiner och fett så blir man betänksam. Är det möjligt att vi alla har tagit så fel? Det känns otänkbart! Eller?