Bokläsning

Jag har läst en helt underbar bok i helgen som jag gärna vill rekommendera. Den heter ”Matsmart – på spaning efter nya goda trender” och är skriven av Stefan Edman och Bo Thunberg, två gamla miljörävar. Här får man möta sanna entreprenörer runt om i landet som satsar på att erbjuda folk genuina matupplevelser genom att producera och förädla ekologisk, närproducerad mat. De flesta arbetar i liten skala men även några som jobbar mer storskaligt finns med i boken. Reportagen varvas med kloka reflektioner kring mat och mathållning i dagens Sverige. Boken innehåller också en stor samling fantastiskt vackra bilder, tagna av Jan Töve. Jag hade hört talas om boken och när den oförhappandes dök upp på vårt lilla stadsdelsbibliotek så kastade jag mig över den. Det gjorde jag rätt i! Nu känner jag ett stort sug efter köpa genuina råvaror och laga mat på ett långsamt, tålmodigt och kärleksfullt vis. Jag har till och med känt en glimt av mitt gamla trädgårdsintresse som varit som bortblåst sedan barnen kom; att odla lite egna grönsaker och bär hade kanske inte varit så dumt.

På grund av mitt köpstopp tvingas jag nu ta upp en gammal kärleksrelation som har hunnit svalna betydligt, nämligen den med biblioteket. Det var länge sedan jag lånade böcker; jag är till och med så efter att jag har svårt att hantera de automatiska lånediskarna; jag saknar den gamla goda tiden när en snäll bibliotekarie stämplade in mina böcker och glatt diskuterade deras innehåll med mig. Malmö stadsbibliotek känns som en jättelik järnvägsstation med ett myller av folk som alla tycks veta vart de är på väg, bara jag lodar runt lite vilset längs väggarna i fåfäng jakt efter någon efterlängtad dyrgrip. Trots att jag har kollat på nätet att boken finns inne så hittar jag den inte utan att fråga minst tre personer. Efter att äntligen ha hittat boken och lyckas trassla mig igenom låneautomaten under ideliga suckar från kön bakom mig så smyger jag svettig och stukad därifrån. Aldrig mer!

Nu har jag kommit på ett annat sätt: Jag beställer boken till vårt lilla mysiga bibliotek i min stadsdel! Då slipper jag leta mig fördärvad och den snälla bibliotekarien stämplar in min bok och önskar mig trevlig läsning! Kanske inte så hållbart att köra böcker kors och tvärs genom stan, men jag tröstar mig med att de säkert ändå har ärenden till varandra, de där biblioteken.

I ett tidigare inlägg sa jag att jag inte skulle köpa några nya böcker under mitt prylfria år. Inte för att jag är emot böcker, tvärtom, men jag har köpt så många böcker det sista året som jag inte hunnit läsa så jag vill koncentrera mig på att klara av dem först. Ville jag ha andra böcker så skulle jag låna dem. Endast om det dök upp en bok som jag trodde att jag kunde lära mig något viktigt av och som inte fanns på biblioteket så fick jag köpa den. När jag hade skrivit det så tänkte jag i mitt stilla sinne att det var nog onödigt att ens skriva, den situationen kommer knappast att uppstå; alla böcker finns väl på biblioteket? Jo pyttsan! Redan nu har det dykt upp en bok som tror att jag kan lära mig något viktigt av, som inte finns på biblioteket och som de inte heller har några planer på att köpa in. Eftersom den kom ut för bara några månader sedan så finns den inte heller att köpa begagnad. Den heter ”Växla ner!” och är skriven av Karin Lilja. Den tar på ett väldigt handfast och konkret sätt upp precis det jag nu går och funderar på, nämligen: hur kan man leva ett lika bra eller bättre liv med mindre pengar i plånboken? Dvs. efter att man t.ex. har gått ner i arbetstid för att få ett liv mer i balans. Jag får väl köpa den då, jag bryter inte mot några regler, men det känns retligt. En tröst är dock att jag faktiskt inte VILL köpa den, det tar emot; mitt ickeköpande har faktiskt satt sig ganska fast i min skalle!