Mitt i spenaten

I helgen var vi i stugan, hela familjen + äldste sonens flickvän. För nio år sedan köpte vi en stuga för att komma närmare naturen och allt det där. Så mycket pengar hade vi inte så det blev en liten, liten stuga, långt ute på landet och utan alla bekvämligheter. Inget 1700-talstorp som de i inredningsmagasinen alltid har, utan en högst ordinär liten sportstuga. Grannarna i trakten tyckte nog vi var lite konstiga som frivilligt trängde ihop oss fem pers på 45 kvadratmeter, utan vatten, toalett eller dusch. Tosiga stadsbor! Då var vår yngste ett år gammal och de andra var fem och sju så det VAR inte helt lätt alltid. Mycket gråt och tandagnisslan blev det. Men när det kändes bökigt så smet vi ut på verandan och tröstade oss med att kyffet ju har en underbar utsikt över en liten sjö. Där kan man sitta länge och bara glo.

Med tiden har vi gjort stugan mera lättlevd med rinnande (kallt) vatten, en majspåse-toa inomhus (lysande uppfinning!) och vi har fräschat upp den en hel del. Förra året kom den verkliga lyxen: en lillstuga på tomten där barnen har fått flytta in! Maken och jag kan alltså bre ut oss på lyxiga 45 kvadrat bara vi två. Visst hänger barnen inne hos oss och det får de gärna, vi vill ju umgås, men merparten av deras prylar skräpar ner ett annat golv än vårt. Maken och jag har dessutom fått överta sovrummet med riktiga sängar, istället för att trängas i den gamla nersuttna bäddsoffan i vardagsrummet. Underbart!

På lördagsmorgonen vaknade jag tidigt och gick ut en ensam runda runt sjön. Om man är uppe med tuppen så här års får man ta del av det fantastiska skådespel som äger rum strax efter soluppgången; när dimmorna lättar från sjön. Det är som en stilla rök som böljar fram och tillbaka över vattenytan och sedan sakta stiger uppåt. Jag blev stående på den lilla bron som delar sjön i två delar och bara tittade. Luften var fylld av fågelsång, nästan öronbedövande trots den tidiga timmen. När jag stod där kändes alla tankar på shopping och habegär onödiga, ja rent av vulgära. Jag kunde inte komma på någonting som jag skulle vilja ha som jag inte redan hade.

Min familj låg och sov i stugan och snart skulle jag gå hem och göra frukost till oss allihop. Förmodligen skulle vi tillbringa dagen i trädgården, spela badminton, sola, slöa. Säkert skulle vi gnabbas med varandra som familjer har gnabbats i alla tider, i trygg förvissning om att banden håller trots allt. Vad kan vara viktigare än detta, tänkte jag, allt jag behöver finns ju här!