En månad har gått

Nu har en månad gått på mitt prylfria år. Elva kvar! Jag ska försöka mig på att summera den första månaden. För att sammanfatta kan man säga att det känns mycket bra. Det känns befriande att inte vara med i shoppingkarusellen och jag saknar inte klädaffärer eller heminredningsaffärer. Det har varit lättare än jag trodde att inte köpa såna saker; jag har helt enkelt inte gått in i affärerna och då har heller inte köpsuget uppstått. Några gånger har jag varit inne på Åhléns för att köpa tvål eller schampo, men då jag undvikit att strosa omkring; jag har gått raka vägen till rätt avdelning, handlat och sedan gått raka vägen ut igen och det har känts helt OK. Någon gång har jag sett något snyggt i en tidningsannons och känt ett köpsug, men det har falnat ganska snabbt igen, lyckligtvis (fast de där silversandalerna från Ecco var himla snygga…).

Det svåraste har nog varit att inte köpa böcker. Det är nog den roligaste formen av shopping jag vet, jag har alltid varit en bokoman, så länge jag kan minnas. Att låna böcker är inte samma sak, jag gillar att äga böcker, att ha dem i mitt ”bibliotek” och att gå där och titta och flytta runt dem lite. En tröst har varit att surfa på stadsbibliotekets hemsida efter böcker som verkar bra och sedan beställa dem. Nu börjar de trilla in, i morgon ska jag hämta den första. Fast jag skulle ju läsa dem jag hade hemma först var det tänkt, det funkar ju så där kan man säga…

Hur har det gått med tidningarna då? Jag är ju inte bara bokoman, jag är tidningsknarkare också! Mitt mål var att börja köpa mer vettiga tidningar och inte bara skräptidningar som triggar köplusten. Jo, det har väl gått hyfsat. Jag har inte köpt Damernas värld, Femina eller Amelia som jag gjorde förr, istället har jag upptäckt PS och Leva som jag gillar båda två. Topphälsa prenumererar jag på sedan innan och Tara är jag också ganska förtjust i, särskilt sedan de gjorde om den till en mer hälso- och livsstilsinriktad tidning. Där är fortfarande en del smink, hår och shopping som jag kan klara mig utan, men också en hel del bra. Mitt nästa mål är att inte köpa så många av tidningarna utan försöka läsa en del på biblioteket, få se hur det går. En stor del av tidningsknarkandet handlar om mysfaktor, att krypa upp i soffan med en ny tidning, och på bibblan blir det nog inte riktigt samma sak. Visst kan man låna tidningar också, men då är de oftast ett halvår gamla och tämligen slitna.

I samband med mitt prylfria år har jag också försökt leva mera hälsosamt när det gäller mat och motion, för att bli piggare och gå ner i vikt. Det fungerar än så länge mycket bra, jag går på GI-diet och äter mindre mängder och har gått ner 8 kilo på lika många veckor. Jag har inte heller ätit något godis under denna tid förutom lite mörk choklad ibland. Och jag känner mig piggare! Det kan ju också bero på nyhetens behag, jag är en sådan som går igång på förändring, vi får väl se hur det känns om ett tag.

En backlash har det blivit, eller rättare sagt två. Jag kände mig ”tvungen” att köpa ett par lasthållare till bilen och en kanotvagn för att kunna använda den kajak jag köpte i vintras (se bloggen den 10 maj för en närmare förklaring). Det känns naturligtvis som ett nederlag, men samtidigt kan jag inte se hur jag skulle kunnat hantera situationen annorlunda om jag överhuvudtaget ska använda kajaken denna säsongen. Det är, som Mark Levengood skulle ha sagt, bara att ”Bryta ihop och gå vidare!”

En positiv sidoeffekt av projektet är att jag har börjar fundera mycket mer på vad livskvalitet är, hur jag vill leva mitt liv och vad som egentligen är viktigt. Som tur är har jag en make som alltid är beredd att tänka nytt och diskutera saker vilket har resulterat i intressanta tankeutbyten därhemma. Kanske kommer det också så småningom att märkas på vår livsstil och de val vi gör?

Summa summarum: jag är nöjd, det känns bra, och jag ångrar INTE att jag bestämt mig för att utmana mig själv!