Hur mycket ska man jobba?

Jag funderar på att gå ner i arbetstid. Min dröm är att bara jobba 4 dagar i veckan. Det känns som om alldeles för mycket tid av mitt liv spenderas på jobbet och mycket annat går förlorat. Helgerna bara svischar förbi och jag hinner inte riktigt koppla av. Det känns som om en extra ”helgdag” skulle göra stor skillnad. Jag har i och för sig ett mycket stimulerande och intressant jobb och mina arbetskamrater är som min andra familj så jag ska inte klaga. Jag får ju dessutom jobba med den viktigaste frågan i världen; miljöfrågan! Men det är ju också det som är kruxet, man blir lätt uppslukad. I stort sett alla på vår avdelning jobbar för mycket eftersom vi brinner för det vi gör och har roligt på jobbet. Det finns heller ingen annan att skylla på, det är jag själv som tar på mig mer och mer jobb och blir mer och mer engagerad.

Det sista halvåret har det hänt ganska ofta att jag vaknat vråltidigt på morgonen, typ vid 4, och inte kunnat somna om. Efter att ha rullat runt en stund i sängen börjar jag tänka på jobbet och sedan är det kört! Jag börjar varva upp, göra handlingsplaner, får nya idéer och till slut får jag gå upp. På kvällen är jag helt slut och somnar i soffan utan att orka umgås med min familj. Inte helt bra i längden kan man misstänka. Kanske en mindre arbetsbörda skulle göra underverk med nattsömnen? Man ska ju dock vara medveten om risken med att jobba deltid; att man tar på sig lika mycket jobb som förut och alltså stressar ännu mer till en lägre lön!

Vem är det som säger att man ska jobba heltid? Jo, på något sätt har vi ju skaffat oss en livsstil som måste underhållas och att gå ner i inkomst känns svårt. Vad ska vi ge avkall på i så fall? Dessutom är det ju orättvist mot maken om bara jag går ner i tid. Eftersom vi har gemensam ekonomi (allt annat vore bara att låtsas, alla pengar går åt!) så skulle ju han drabbas av nackdelen, mindre pengar, utan att få ta del av fördelen, mer fritid. Detta kan jag ju naturligtvis kompensera genom att ta större del av hushållsarbetet och pang, där slog kvinnofällan igen! Jag tillbringar min lediga tid i köket eller vid dammsugaren medan maken jobbar, tjänar mer och får högre pensionspeng. En lösning vore ju förstås att vi båda går ner i tid, men det hävdar maken att vi inte klarar ekonomiskt. Jag är inte så säker på att har rätt, det är en fråga om prioriteringar, frågan är hur långt vi är beredda att gå. Mitt prylfria år kanske kommer att ge en fingervisning om hur mycket onödig konsumtion vi (jag!) ägnat oss åt, och hur det känns att ”downshifta”.

Vad skulle jag vilja göra med min lediga tid då? Ja, barnen är ju så stora nu att de inte direkt längtar efter mer tid med sin mor, snarare tvärtom. Det är alltså inte för deras skull jag skulle vilja göra detta. Nej, jag tänker helt på mig själv! Jag skulle vilja göra sådant som jag njuter av och som höjer MIN livskvalitet. Vara mer ute i naturen, paddla, träna, läsa bra böcker. Om maken också gick ner i tid skulle vi kunna göra en del av dessa saker tillsammans. Indirekt tror jag att det skulle vara positivt för familjen eftersom jag hoppas att jag skulle bli piggare och gladare. Kanske till och med mina datorslukande sönder skulle uppskatta mamma version 2.0!